Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Snöglitter

Trodde jag kunde somna.
Innan kristallerna tog emot sitt månsken.
Viskande drömmar hos berguven.
Jag hör hennes trötta andetag.
Stilla regn porlar längs stadens portar.
Utomhus eken så gåtfull och grann.
Smulor av vinter ännu känns.
Du tar av dig livets kungakrona.
Lägger den vördnadsfullt på stentrappan.
Jag blundar och ser inåt.
Där inga gatuhundar längre gråter.
Där de funnit den trygghet de en gång hade.
Klamrar mig fast vid tanken på vad som finns kvar.
Vargens spindelväv nu söndersliten.
Svarta kobror av återvunnet glas.
Allt är borta.
Trevar efter trösten.
Kvar blir jag i natten.
Nu ska jag försöka sova.
Rimfrostens händer.
Kramar om mitt hjärta.
Godnatt stad av glittrande snö.
Vi ses snart igen.
Trollsländorna vakar över dig.
Skimrande rådjursögon iakttar.
Redan morgonen gör sig påmind.
Jag sluter hennes ögonlock.
Och även mina.
Tillsammans vi färdas.
Genom palats och småstadsidyll.
Hon håller mig hårt i handen.
Och jag släpper aldrig.
Taget.




Fri vers av Black raven VIP
Läst 31 gånger
Publicerad 2025-01-12 02:29



Bookmark and Share


  hikadhiyaya
varenda rad av dina dikter
är som haikus i sig själva

"Utomhus eken så gåtfull och grann."

ja, jag är en björk
bella är ett pilträd
farfarsfar är en ek
tracey är bambu
2025-01-12
  > Nästa text
< Föregående

Black raven
Black raven VIP