När världen står i brand

och människor dödar varann 

flyr jag till böckernas värld

och musikens universum.

Jag går in i min kokong

och lyssnar på en sång

som talar till mitt hjärta 

så att jag kan fly från smärtan 

av att leva på denna jord,

och fyller min hjärna med ord

för att besvärja meningslöshet

och känslan av hopplöshet.

Då ser jag "en himmel som är blå"

och tänker att det nog skall gå.