Under en smal sidogata i utkanten av en oansenlig stad ,gick ett stenbelagt dike från ena sidan till den andra. Ingen minns längre exakt när det började, men en kväll vid skymningen hade någon sett rörelser strax innanför dikets östra mynning, dit skymningen alltid kom först. Dagens klara ljus avslöjade ingenting, blott kvistar och fjolårslöv. Men när dagsljuset minskat till förmån för den kommande natten, började någonting att röra sig där inne, som om en hög ruttnande kläder fått liv och sökte tillvarons gåva. Eller som om obestämbart skräp getts rörelseförmåga av natten själv.

Det hade börjat om våren, som ett vagt rykte startat av en namnlös nattvandrare, och växt till en lokal legend, som senare blivit en självklarhet; trakten kring området, ett sedan länge övergivet industriområde, blev snabbt ett populärt utflyktsmål, där människor försökte se vad det var som rörde sig inne i det stenlagda diket, som inte ville visa sig i ficklampornas eller strålkastarnas hysteriska klarhet, utan blott i skymningens och månskenets dunkla ljus. Men snart började ett obehag att spridas. Rykten om liknande rörelser, vaga och oprecisa, började dyka upp lite varstans; människor sa sig ha sett planlösa rörelser i lövhögar, buntar med smutstvätt, och formlösa skräpansamlingar djupt inne i trånga gränder som inte ledde någonvart och därför besöktes av få.

Hysterin kom som en tjuv om natten. Barn fick sömnproblem, deras drömmar fyllda av vaga gestalter som rörde sig hotfullt i dunkla miljöer; kvinnor fick missfall eller så började de abortera, då deras foster uppvisat rörelsemönster som inte hörde hemma i en frisk värld; och männen såg obscena rörelser i stadens lilla å, som om någonting i bottensedimenten försökte frigöra sig ifrån ett långvarigt frihetsberövande.

Staden fylldes av rörelser och hysteri, inte minst från de som tyckte sig se själva husen och gatorna börja skifta utseende i skydd av nattens mörker. Och vid det gamla diket, där allting börjat, hade själva luften förtätats och börjat anta formen av någonting som ingen ville kännas vid.

Man beslutade sig för att riva upp den aktuella vägsträckan och ta bort det gamla diket. Strax upphörde fenomenen och lugnet tycktes återvända till den lilla oansenliga staden som så abrupt drabbats av ovälkomna skeenden.

Men det dröjde inte länge innan det började viskas om att en nattvandrare sett rörelser bland ruttnande tidningspapper under en illa upplyst, och sedan länge övergiven, gångbro i en avlägsen utkant av staden.