syret rinner ut
där under huden
ångesten river
dess klor skriver
ett meddelande
det ligger på
vårt enda bord

en resa på gång
som det inte
finns någon
återvändo från
stegen är tunga
ner mot havet
ta mig nu
vidare i det
här andetaget
i vågskvalpet
mot ytan utan slut
jag var här förut
nu är det
en annan sak

vattnet stiger
i disharmoni
disken i vasken
är ogjord fortfarande
huset är svart
fönstren så tomma
mörka ögon i natten
jag blundar för en stund
famlar efter något
att hålla i

jag tillfälligt
vaknar i vattenbrynet
fåglarna flyr
strecken målar framtid
så långt borta
en vacker dröm
fåglarna tar vägen
bortåt mellan molnen

jag dras ner
under den kalla ytan
underströmmen
tar mitt enda liv

var finns du
du som är verklig
du som är bunden
till löftet
tillfällen finns
håll mig hand
håll den hårt
när du kommer