Vid Läckö där Vänerns spegel vilar
börjar historien med Magnus Barfot
Sprunget ur krig av stormens pilar
föddes ett slott mer än en anekdot

Torv och grovt timmer byggde vall
för att fienderna skulle flyktas
Men Inge Stenkil kände sitt kall
hans gärning skulle höras beryktas

Biskop Brynolf från Skaras land
med kors och armborst likt fränder
Tog fäste och slott i ämbetes hand
och kämpade vid Vänerns stränder

Läckö förblev en plats för strid
sprungen ur en den mäktiges tro
Blott i hemliga gånger fanns frid
i det fördolda fann folket sin ro

Snart omslöts Läckö av eld i kraft
ödelagt men ändå av vilja återställd
Gudsvilja större än vad någon haft
Biskop Brynolf var aldrig modfälld

Slottet reste sig stolt i bygden
men ödet var hårt och vinden kall
Magnus Eriksson slogs av dygden
och listige Bielkes saga var all

Från 1200-tal till blodiga krig
var Läckö en plats för makterna
Platsen är idag rofylld och andlig
men lyssnar du hörs krigstakterna

Från kyrkosal till kanoners dån
hörs än idag berättelser från förr
På Läckö har många kämpat för tron
hörs ännu blott glänta tidens dörr