Om jag skulle våga
tala om hur jag känner,
vi är ju mer än vänner,
och vi vet vad som händer,

när vi råkar ut för
kärlekens plåga.


Jag säger till mig själv:
”Du är en riktig plåga
när någon kanske
skulle våga

visa dig mer än sitt intresse,
kanske bjuda på ”kärlekens plåga”?


Livet är kort,
och var finns det
en välkomnande port,
bort från livets plåga?