Du står i en sal omgiven av människor,
i din hand håller du någon som är där med dig.
Men du är ensam.
Människor skrattar och rör sina kroppar rytmiskt till musiken.
Inget hörs, allt är tyst.
Du sneglar på ditt glas och lämnar din kropp,
springer tills du tappar andan och faller ner på knä.
Jag tar dig i mina armar och med tunga steg så
bär jag dig tillbaka.

Hur ska jag hitta mig själv i en redan glömd tid?
Vår värld är på väg att suddas ut,
och du har sålt din själ —
för vad?

Varför tvekar du?
Finns det tid kvar?
För dina ögon liknar jag ett lysrör som flimrar, dör ut.
Men jag glöder, kan starta en brand.

Jag är bara en känsla,
fragment av en dröm.
En dröm som aldrig upprepas,
i din brist på sömn.