En del böcker, romaner och novellsamlingar, som
hamnar i den gemensamma hyllan 'deckare', bär i
och för sig vissa gemensamma drag.
Men de två huvuddragen är att en rysare (thriller)
gärna skiljer sig från en detektivhistoria på det viset
att i detektivhistorien det finns en huvudperson,
exempelvis en polisman.
Kommissarien eller inpektören har en eller flera
medhjälpare. Som i 'Morden på Rue Morgue' eller
'Kommissarie Maigret'. Med flera böcker om olika
människor som löser brott.
Sedan finns det människor som antingen är
pensionerade personer eller 'klyftiga' privatpersoner
med 'speciella talanger'. Medan thriller visserligen
liknar detektivhistorier,
men där det ofta inte finns en återkommande person
som löser brotten. Det finns även författare som ibland
har återkommande problemlösare och ibland skrivit
böcker där det finns 'problem att lösa'. En thriller är
ofta sådan till sin natur att det är som en roman, med
spännande händelser i, men där finns ofta ingen speciell
huvudperson utan det är mera en spännande historia
utan särskilt slut. Det vill säga att läsaren inte vet på
förhand hur berättelsen slutar. Som exempelvis vissa
böcker av Margaret Yorke, Ruth Rendell, Julian Symons
et cetera. Agatha Christie är sådan att även om hon skrivit
'detektivhistorier', romaner och noveller.
De ofta nog har thrillern som förebild, snarare än detektiv-
historien stundtals.
Som i boken 'Den hemlighetsfulla motståndaren',
som borde ha fått heta 'hemlighetsfulle',
i översättningens titel, eftersom han är man. Den gåtfulle
'mr Brown'. Boken har har vissa brister, det vill säga där
handlingen i boken har vissa brister.
Likväl är hennes böcker spännande och det är inte helt
ovanligt att hennes eller andra författares böcker är just
sådana. En uppmärksam läsare kan undra över vissa
logiska brister i handlingen. Men har läsaren överseende
med dessa går det ändå att finna dessa underhållande.
Dessutom finns det hos en och samma författare stundom
olikheter i språket och sättet att skriva, när det kommer
till böcker som oftast ingår i en serie av böcker, särskilda
'karaktärsdrag' där de olika sätten att skriva en smula
skiljer sig åt.
Exempelvis medan en författare, som inte skriver vissa
böcker under pseudonym, men ändå väljer att skriva en
serie med ett visst mått av 'skruvad humor', detta så gott
som helst saknas i en annan serie av böcker. Trots att båda
serierna av böcker till sin karaktär sorteras som 'deckare'.
Den huvudsakliga skillnaden mellan en roman och en novell
är förstås längden på historien. Annars får den ju lätt
andra namn om sig än roman. Novell, novellett, historia,
historiett. Olika författare kan dessutom låta den går som
det ena eller andra. En roman kan ha en 'stram linje'
som gör den till att ha en bestämd början och ett bestämt
sätt att sluta på. Medan det finns romaner som mera
liknar thrillern, på det viset att den 'kan sluta på ett väldigt
oväntat sätt'. Även en kriminalroman kan ha 'ett oväntat slut'.
En kriminalroman är skriven som en roman, men sorterar sig
som händelser med brott som har ett 'förväntat slut',
en lösning av något slag. Det finns mera att säga om
likheter mellan olika genrer, vilka kan läsas om på en
mängd andra sätt samt av andra människor. Det finns
många sätt att skriva på samt en mängd olika slags
'pennor', författare med särskilt egna idéer som berättar.