Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ur Dagar med Arne Colmar


Dårarnas supé

  • Arne Colmars berättelse

           om en middag med fyra andra

 

Vi var fem stycken och

hade samlats efter klockan tjugo

För att äta en måltid denna kväll

Med oss var en konstnär, en illustratör

En författare och en kvinnlig poet

Vår måltid bestod av grillad oxfilé

Och hasselbackspotatis och en sås

Till maten serverades ett rött vin

Supén syntes elegant i sin dukning

Vi satte oss och betraktade varandra en stund

”Jaha vad ska vi prata om?” frågade illustratören

”Vet du inte det?” sa den kvinnliga poeten

”Några kallar oss för dårar som träffas såhär

Och samtalar om olika ämnen”

Sa författaren till de andra i sällskapet

”Sånt betyder inget. Strunta i det.

Vi kan prata om konstens inverkan på oss”

Sa konstnären och log snusförnuftigt

”Varför ska vi prata om ett sånt mediokert ämne?”

Sa författaren och suckade djupt

”Det är väl inte mediokert!?” sa den kvinnliga poeten

”Jag tycker det är ytterst relevant” sa illustratören

”Hur mycket påverkas vi av andras konst?

När vi skapar vår egen” Frågade konstnären

”Jag tar inte åt mig alls av andras konst.

Jag ser det som min uppgift att undersöka

Verkligheten och avbilda den” sa författaren

”Jag som är målare och sysslar med avbildning

Och Porträttmåleri påverkas mycket av verkligheten

Men andras konst försöker jag hålla en distans till

Jag vill skapa min egen konst” Sa konstnären

”Då är det skillnad på ert och mitt konstnärliga

Sysslande. Jag illustrerar andras konst

Men med mina egna idéer och alster” sa illustratören

Nu kom det till poeten att yttra sig

Då det bara var hon kvar

Som sagt något om konstens inverkan

”Jag skapar konst ur tomma intet utan annan förlaga

Med orden och språket som verktyg

Jag är mest påverkad av annat än andras konst

Poesins uppgift är bland annat att skildra det

i verkligheten outtalbara” Sa den kvinnliga poeten

”Det där låter intressant. Kan du vidareutveckla det?”

Sa konstnären till den kvinnliga poeten

”Det är svårt. Jag menar hur ska det kunna utvecklas?

När jag skriver poesi skriver jag aldrig som vi talar

Med varandra i verkligheten utan poesin talar för sig själv

På sitt alldeles egna poetiska språk” sa den kvinnliga poeten

”Jag håller med dig. Det är mycket som är svårt.

Mina romaner beskriver också något som i vardagligt tal

Är outtalbart men möjligt att utforska

Med romanen som verktyg. Förresten smakade

Maten bra. Och vinet var utsökt”

Sa författaren och torkade sig om munnen

Måltiden gick mot sitt slut och vi tog farväl av varandra

Och kom överens om att träffas igen om ett år

För en middag igen

 

Taleptox skrev

Den 20250114

<+>




Fri vers (Prosapoesi) av Taleptox VIP
Läst 29 gånger
Publicerad 2025-01-14 09:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Taleptox
Taleptox VIP