


ur Dagar med Arne Colmar
Dårarnas supé
om en middag med fyra andra
Vi var fem stycken och hade samlats efter klockan tjugo För att äta en måltid denna kväll Med oss var en konstnär, en illustratör En författare och en kvinnlig poet Vår måltid bestod av grillad oxfilé Och hasselbackspotatis och en sås Till maten serverades ett rött vin Supén syntes elegant i sin dukning Vi satte oss och betraktade varandra en stund ”Jaha vad ska vi prata om?” frågade illustratören ”Vet du inte det?” sa den kvinnliga poeten ”Några kallar oss för dårar som träffas såhär Och samtalar om olika ämnen” Sa författaren till de andra i sällskapet ”Sånt betyder inget. Strunta i det. Vi kan prata om konstens inverkan på oss” Sa konstnären och log snusförnuftigt ”Varför ska vi prata om ett sånt mediokert ämne?” Sa författaren och suckade djupt ”Det är väl inte mediokert!?” sa den kvinnliga poeten ”Jag tycker det är ytterst relevant” sa illustratören ”Hur mycket påverkas vi av andras konst? När vi skapar vår egen” Frågade konstnären ”Jag tar inte åt mig alls av andras konst. Jag ser det som min uppgift att undersöka Verkligheten och avbilda den” sa författaren ”Jag som är målare och sysslar med avbildning Och Porträttmåleri påverkas mycket av verkligheten Men andras konst försöker jag hålla en distans till Jag vill skapa min egen konst” Sa konstnären ”Då är det skillnad på ert och mitt konstnärliga Sysslande. Jag illustrerar andras konst Men med mina egna idéer och alster” sa illustratören Nu kom det till poeten att yttra sig Då det bara var hon kvar Som sagt något om konstens inverkan ”Jag skapar konst ur tomma intet utan annan förlaga Med orden och språket som verktyg Jag är mest påverkad av annat än andras konst Poesins uppgift är bland annat att skildra det i verkligheten outtalbara” Sa den kvinnliga poeten ”Det där låter intressant. Kan du vidareutveckla det?” Sa konstnären till den kvinnliga poeten ”Det är svårt. Jag menar hur ska det kunna utvecklas? När jag skriver poesi skriver jag aldrig som vi talar Med varandra i verkligheten utan poesin talar för sig själv På sitt alldeles egna poetiska språk” sa den kvinnliga poeten ”Jag håller med dig. Det är mycket som är svårt. Mina romaner beskriver också något som i vardagligt tal Är outtalbart men möjligt att utforska Med romanen som verktyg. Förresten smakade Maten bra. Och vinet var utsökt” Sa författaren och torkade sig om munnen Måltiden gick mot sitt slut och vi tog farväl av varandra Och kom överens om att träffas igen om ett år För en middag igen
Taleptox skrev Den 20250114 <+> |
![]() ![]() ![]() Taleptox ![]() |