Bakom smala rovdjursögon, döljer sig den största rädslan av alla. Där har saknaden och längtan efter kärlek bytts ut till ett självhat. Och du är alltid på din vakt. I de där smala rovdjursögonen döljer sig ett försvar. Det blir som ett skydd mot världen och den delen, i dig själv, som aldrig valde dig. Vetskapen om att du inte var värd att älskas, för den du är. Men det glimmar till ibland, fast du försöker att dölja det. En sargad själ skymtar till. Ett barns tårar vill tränga fram. För att du aldrig synts. Eller betytt något. För att du valdes bort. Och jag vet hur du känner. Jag har de där rovdjursögonen själv.