Poesipennan 'Svart svan' frågade under en text vad 'brevfilmen' kunde vara för något. Något före Internet, fanns det ett liv värt att leva även då, märkligt nog. Vad tittade man på, två tomma händer eller varandra, på den gamla goda tiden?
I senaste laget?
I en programserie för en del år sedan fanns det en titel
på programmet. Ett ungdomsprogram som hade namnet
'Bullen' och var mäkta populärt.
Dit kunde ungdomar skriva för att berätta om saker de
varit med om eller undrat över och så kunde de få svar,
tips och råd.
Brevfilmen, skulle illustrera exempelvis ett problem som
att vara kär och inte våga närma sig personen ifråga och
gick det att få tips på det.
Det var populärt att få ett brev att bli filmat och så kunde
tittare av olika slag få 'recept på hur att gå till väga'.
Oftast gick det ut på att bara
släntra fram och vara 'lugn och sansad' och söka övervinna
sin rädsla för att kunna få negativ respons, ett 'nej' alltså.
Fast ibland fick jaget förstås
svaret med en enda blick eller repliken 'du kan dra så långt
vägen räcker'. Vilket är en smula bättre än att bli ombedd
att 'dra åt häcklefjäll'.