En tidning, SvD, frågar idag om man kan leva utan kärlek från en partner ?

Man nuddar också tanken på att toxiska människor är för många svaret på en djup känsla av ensamhet och inlärd vana att få stryk psykiskt och fysiskt.

Svaret på frågan måste bli att vill du ha en kärlekspartner så måste du befria dig från spöket som kväver dig och håller dig nere i självhat om att du inte vore värd bättre.

Ser du det företaget som omöjligt måste du välja ensamheten.

Frågan återstår dock. Ska du lära dig ta hand om dig själv på ett kärleksfullt sätt eller fortsätta självföraktet ?