jag lackar mitt språk med flytande olja
jag sprider dess vallmofrön över din karga själ
det växer ingenting upp här, i dessa tider
av fallande evangelier, och okristet högmod
allt växa som ur en uttorkad vante, språket det klyva
icke atomen, det bär icke barnet mot fontänen på torget
 språket det lyfta mig icke mot den högre rymden
jag ledsnar vid blotta anblicken av
ditt sidensvepta ansikte
dina utnötta klichéer och konstlade arrangemang
ditt fåfängliga stoff, det som tidens vindar gripa tag i
och strör i rymdens gränslösa glömska