jag blåser ut smärtan och sorgen

över gräset på ängen

men vinden för den tillbaka

när det begavs sig, och det är länge

var det som att stå med det ena benet
i ett tivoli

det andra i en soptipp

det finns saker att hålla i sig i

allt det vackra i mig

förde mig hit

i utsikten finns inget hem

en flykting i sitt eget liv

ett ljus som alltid brann

trots alla risker

vågade inte släcka det

förrän nu