Ytterst ute på klippan
Skuggan av en gestalt

Som står därute
helt blickstilla
och verkar spana ut
över allt

Kanske säger hans
mörka siluett dig alls
ingenting

Eller gör den kanske
med dig någonting

Kanske liknar han mest
en främling

som ställt sig just där
för att kunna få vara ifred

Kanske frågorna
han brottandes med
blev alltför svåra

Kanske ägde han inga svar

Ändå står han längst därute
i mörkret kvar

Och bara låter sig anas
av alla och envar