Freud menade att vi bär på två drifter; libido och thanatos eller livs-och dödsdriften.

I samlaget samverkar de. Libido tänder oss när vi ser nåt vi "gillar" och hjälper till under själva akten. Vackert ord ! Kärleksakt !

Men dödsdriften strävar mot utsläckning så den är med i orgasmen som både är höjdpunkten och början till slutet. För mannen. Kvinnan ger sig inte så lätt. Hon har inget behov av att lägga sig platt. Libido vaknar till gång på gång...döden finns inte förrän man är död.

Idag är thanatos den okrönte mästaren. Han finns överallt för att släcka ljuset. Det är dennes uppgift. Grejen är att han ger sig på andra och våldför sig på och våldtar på ett helt bestialiskt sätt.

Att det "oskyldiga" lilla Sverige skulle segla upp till en tätplacering över det samhälleliga våldet på bara några decennier var det svårt att förutse.

Jag har en bild i mitt huvud. Pappa har efter mina första år i livet bestämt sig för att ändra stil. Från att vara kall och arg på sitt fjärde barn, som åter skulle kräva en förhöjning av hans redan tunga arbetsinsats, bytte han inställning, för det var ju HANS barn precis lika mycket som mammas. På fotografiet har han lyft upp mig i sin famn. Vi är på fest. Vi är båda finklädda och jag har en liten fluga medan han bär slips. Vi är far och son. Han håller i mig på ett sånt sätt att våra kinder nästan nuddar varandra. Jag skrattar och han ler. Som en jävla underbar sol.

Så borde livet ta sin början för alla oss karlar. Då skulle inte thanatos ha en chans.