*
Vi var alla samlade i kylan.

För en sekund
var det som att vi tänkte böja oss ner
och forsla bort den hundraåriga snön
med bara våra händer.

Men vi var för rädda,
paralyserade av skräck inför tanken
att falla och smälta in
i det kalla, vita intet.

Så vi tog på oss skinnhandskarna
och svepte bort några flingor från varandras axlar
innan vi skiljdes åt
under ännu en nymåne.