Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
pastisch


det zebrarandiga anletet

 

 

 

ja, normen den ligger som en mask över våra anleten, den är ett falskt siden som vi sveper om våra väsen för att andra ska se oss i ett bättre ljus, för att vi ska bliva accepterade och inte bortstötta ur flocken, och vi gör alla samma sak; vi inställer oss duktigt i samma enfaldiga skådespel, vi språkar på samma sätt med samma tomma och inställsamma floskler, vi är universums eviga skådespelare och bedragare som kamouflerar oss själva genom att anamma samma doktriner och ideologier som vår omgivning, så skönjes vi icke längre som individer som lida risk för att bli avslöjade, vi anlägger våra förljugna zebraränder så att vi därigenom upphör att uppfattas som individer, det är bara stundtals, framför allt under alkoholens påverkan, som vi kan se människorna lösgöra sina fjättrar,
det är blott då vi kan se hur man klär av sig sina lager av falskheter och förskönande masker, då vågar man plötsligt språka om statens angelägenheter på ett sätt som icke någon journalist skulle våga,
det är först i det berusade tillståndet som kritiken mot etablissemanget pyser fram ur deras munhålor, ja människan är en intellektuell och emotionell zebra vars sanna konturer icke kan skönjas i nyktert tillstånd, hon gömma sig bakom floskler och oärligheter, hon far, må så vara på ett omedvetet plan, med osanning om de allra allvarligaste tingen, hennes likformighet är hennes kamouflage, med det enda, men icke uttalade, syftet att icke bli bortstött ur flocken, ty att bli bortstött ur gemenskapen skapar en djup och tröstlös ångest,
det förfaller således som om hennes ångest är den grundläggande kuggen i hennes beteende, alltså hennes fruktan att bli stigmatiserad, att bli baktalad och föraktad av omgivningen, ja, bakom den starka och ädla masken gömmer sig nog ett litet barn som bara vill bli omfamnat, som bara vill känna sig tryggt från världens faror och vederstyggligheter; det vettskrämda barnet på botten av hennes gärningar: girigheten, likformigheten, den sjukliga fåfängan, statusjakten, vad är allt detta om inte ett barns instinkter och impulser..? som närs av den allgenomsyrande drömmen om att bli älskad och beundrad av alla,

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Prosa av Androiden
Läst 35 gånger
Publicerad 2025-01-17 12:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden