De hopplösa fallen har ett verkligt utanförskap från den redan svårt störda och defekta "normaliteten"; där önskat och självpåtaget utanförskap florerar i en förvrängd längtan efter någon slags påklistrad individualitet.

Rädslan över att befinnas vara mindervärdig, oönskad, att inte räcka till, under den sociala kontrollens inbilska upprätthållare, är en ständigt påtaglig hotbild för flertalet. Många har en pyramidal uppfattning om statusen i samhället där de själva är högst upp, sant eller inte, där dessa i regel önskar upprätthålla nedbrytande osedliga konstruktioner utan verklighet och värde. Att tvingas leva inne i en illusion där den bräkande fårskockens undermålighet normaliserats är ovärdigt.