Nattens onda drömmar, TV, tomhet, IKEA, min fru som begick självmord, vad det blåser ute, omgivningens likgiltighet, jag känner mig euforisk trots att jag är säker på att det hela tiden är någon som förföljer mig, mitt tvångssyndrom som accelererar, TV, våra rubbade urspårade barns tvångsmässiga excesser, Kumlaanstalten, jag har köpt fem trisslotter, tomhet, IKEA, jag fyller upp ännu ett förråd med prylar som jag aldrig kommer att någon användning av, den hopplösa hungern efter kärlek och närhet, jag är alldeles för medelmåttig och trivial, nattens surrealistiskt onda drömmar, Bauhaus, de kriminella gängen i Varberga och Oxhagen, ångesten, alla ens vänner som inte orkade ha kontakt längre, VM i handboll, jag måste försöka resa på mig för den här livsstilen håller inte, stesolid och vodka fosterställning i den varma kolsvarta källaren, spelmissbruket, det meningslösa och apatiska pensionärslivet, JULA, Claes Ohlsson och HM, grannarna, den lyckliga fasadhållningen, jo jag mår bara bra, självmordstankarna, TV, tomhet, depression, bränderna i Los Angeles, Jimmie Åkesson, panik, den glada gemenskapen på IKEA, i Sverige bryr vi oss om varandra i vått och torrt, folk som stirrar på mig, jag gömmer mig bakom en gardin och sen lägger jag mig i den skönaste sängen och sover två timmar, vakterna som leder mig ut bryskt och hänsynslöst som att jag var tungt kriminell och jag blir portad på livstid, fruns begravning, folks pliktskyldiga och tillgjorda medkänsla, prästen visar i alla fall varma mänskliga kvaliteter och vi kan gråta ut, ett otroligt spänt schizofrent kaffe med landgång efteråt och sen hem, källaren, stesolid och vodka, födas på nytt i fosterställning, TV, tomhet, det femtonde förrådet är proppfullt med saker som jag har glömt bort att det existerar, katterna är mina enda underbara vänner, grannarnas kritiskt forskande blickar, jag bygger lego och lyssnar på ABBA, mammas beröm och bestraffningar, pappas mesighet, uppväxtens hjärntvätt, saker som jag tog upp i min första roman, Bonniers som ringer och kontrollerar om jag skriver på en ny bok, varför ska jag gå upp på morgonen? Det kanske blir akutpsyk snart igen för vilken gång i ordningen? FB, tomhet, ett svart vacum i skallen, tvångsvård? HM och Biltema, de illvilliga barnen som kommer med presenter, som säkert är stöldgods, på min födelsedag, alla rövarhistorier, yngsta dottern är mytoman, den obligatoriska utlåningen av massor av pengar, de överraskande ömhetsbevisen, den terroriserande ensamheten efteråt, TV, ångest, håglöshet, rastlösa fantasier om en helt annan sorts livsstil, att skriva är stört omöjligt, fan vad det blåser ute, tomhet, en rastlös håglöshet, JULA och Bauhaus, jag heter Harry och jag är väldigt trött på att leva trots mina alla mina häpnadsväckande internationella framgångar som författare och alla mina pengar, jag kan inte hjälpa att jag bara är en stackars ynklig människospillra som inte kan ta hand om mig själv och som inte passar in någonstans. Ja jag självömkar mig vilket jag tycker att jag har rätt till eftersom livet gör så jävla ont. TV, Åhléns, mörka solglasögon, skygg, hur blir man av med en demon som bara är ute efter att krossa ens självkänsla? Jag försöker allt som jag kan att vara en helt vanlig, trevlig och normal medborgare, jag skänker hundratusen kronor till en utfattig familj i Vivalla, spelar Till havs med Jussi Björling så att det dånar, känner mig värdelös, lägger mig i den varma kolsvarta källaren med stesolid och vodka, fosterställning i en väntan på pånyttfödelse.
Tvångsvård psyk avdelning 2, rummet, TV-rummet, rökrummet och den inburade balkongen runt i en evighet, skötaren Kent
med de varma ögonen, en upplyst oas i den kvävande intigheten, samtal om politik och litteratur, jag ligger i min säng och det har börjat att kännas lite som att jag faktiskt existerar, det är den nionde inläggningen,
mina fyra ungar som kommer med presenter och överraskande mycket kärlek, jag swishar pengar till dem som vanligt, jag vandrar i korridoren om natten, jag är inte förföljd längre, den rara kvinnliga sjuksköterskan som klappar mig på kinden och säger att det är dags att sova nu, jag sover och drömmer om den snälle Sven-Göran "Svennis" Eriksson som ler och säger till mig att jag är bra och att jag inte ska ge upp, jag drömmer att Zlatan går ner på knä inför mig i ödmjukhet och vördnad och ber om nåd, under hela min skolgång var jag väldigt allvarligt mobbad, mamma och pappa nonchalerade det, jag försökte ta mitt liv fyra gånger i tonåren, det var tack vare min kvinnliga skolpsykolog som jag överlevde, lärarna och rektorerna var zombies, sen så satte jag igång med att skriva, det var då som solen gick upp, min rädsla släppte, och mitt liv började, avdelning 2 är kav lugnt, några väldigt deprimerade patienter sitter i korridoren och försöker frammana några glimtar av hopp, jag läser Brott och straff av Fjodor Dostojevskij och är glad att jag inte är i Raskolnikovs kläder, jag har efter sju veckors vård börjat att må bättre, doktor Broms vill inte hasta på en utskrivning, jag tänker min vistelse här som att jag har gått i kloster, på permissionerna flanerar jag längs Svartån ut till Rävgången, jag känner mig mer och mer som mig själv, medmänniskorna och hela tillvaron har blivit mycket mer verkliga, jag har tagit hit min lilla skrivmaskin och börjat att skriva på en berättelse som kanske skulle kunna bli en roman, det är juli och varmt, kärleksparen går hand i hand på Stora Holmen,
jag hyser ett visst hopp om en dräglig framtid, medkänsla är det som sätter igång miraklet, och att bara vara sig själv vad som än händer.