i natt!

Var allt

Blev allt

Till ett vemod lång natt

Sängen var ledsen

Kuddarna var ledsna

Sömnen var skakigt

Jag log svettig och still

Mitt hjärta var svettig med svag puls

Sängen blev svettig och illa luktande

I natt!

Kände jag mig ork och kraftlös

Kände jag livet i mig orklös

Kände jag mig still och drömlös

Tankarna var svaga knappt kunde de tala till mig

Visionen var svag som nästan försvunnit

Orden talade svagt knappt kunde de andas in

Jag gav fria händer åt döden

Jag önskade mig fria stunder med döden

Jag saknade ingen i mina tankar än döden

I natt blev allt så klart….

Ensamheten!

Stillheten!

Maktlösheten!

Jag var vemod!

Natten blev vemod!

Sömnen blev vemod!

Klockan tickade tillbaka i tiden vemod

Suset gick fram och tillbaka i tiden vemod

Drömmen flög tillbaka i tiden vemod

Och den svettiga vemod jag gav upp allt hopp!