Hon gick förbi där

den egenvalda golgatan

utan självkänslans oumbärliga misär

sina skrymslen med den oseende satan

där sinnenas minnen fick hjärtat att sluta slå

när du kom till mig med den lenaste röst 

som genljöd min kropp med ljuvaste harpan så

varde ljus vid min barm och gav den klenaste tröst

... till nakenhetens själsliga sårbarhet.