rakt nedstigande
i varje cell
lever arvet

från mödrar som gick här
innan landet var land
innan språket var språk

vi är alla sammankopplade

rakt nedstigande
i fröet vilar ett frö

jag vilade i henne
innan hon var hon
innan allt blev som det blev

du är redan inom mig
rakt nedstigande

som jag en gång
i mormors värme
lever hoppet i mig
trots allt framtidstvivel

du borde vara självklar
på sätt och vis har du alltid funnits
så varför kan jag inte?