brev till en mor
älskade lilla mamma
det är omöjligt att beskriva
hur mycket som jag saknar dig
att kunna ringa och prata om allt och ingenting
varje dag
det var plågsamt att förlora dig
två gånger
demens är en hemsk sjukdom
som tar ifrån människan allt
de kan och minns
du kämpade emot ända in i döden
lika envis som alltid
ditt sista ord var nej
har alltid undrat vad du såg
där på andra sidan
är tacksam för min möjlighet då
att kunna vara hos dig dina fem sista dygn
på det särskilda boendet du tillbringade
din sista tid på
det finns mycket jag är tacksam för
du lärde mig laga riktig mat
husmanskost som rotmos och fläsklägg
fläskpannkaka och sjömansbiff
dina köttbullar är fortfarande godare än mina
du lärde mig mangla lakan och hur de viks
liksom örngott och handdukar
du lärde mig att sticka men inte att virka
för det lärde jag dig
tyvärr så blev din syn mycket dålig sista åren
det var jobbigt när du inte kunde läsa
din älskade allers längre
du var bästa tänkbara mormor till min son
du hade säkert varit lika fantastisk
med barnbarnsbarnen om du fått leva lite längre
de är tre stycken
fast det vet du säkert redan
jag tittar på dig just nu
ett fotografi där du är sexton år
det står bredvid bröllopsfotot
på dig och far
lika vackra då som alltid
hoppas du kan läsa allers
och handarbeta där du nu är
att du och pappa metar abborre till middag
och att du är lika stark och envis som alltid
jag älskar dig och tänker på dig varje dag
din dotter barbro