Jag blev snuvad på konfekten

när månen försvann bland molnen

solen förmörkades av de rumsbundna sorlen

stjärnornas tindrande anammade defekten

när jag ej längre var välkommen

i den tidlösa ringens gemenskap

en paria med bojor och utan egenskap

ingen vidrörde mig då ondskan var kommen

glädjens hus befann sig i ruiner

när du kom till mig en utblottad själ

du tog mig i din varma hand du ville mig väl

fastän jag var utan skratt eller sekiner

bortom bergen begav vi oss

i en egenhändigt byggd kuvös

till evighetens land med själen lös

en eremit i symbios med en enstörnings kloss

... tillsammans var vi starka.