Kanske ska jag en gång minnas
det dova ljudet av fyrhjulsdrift
över gårdstunets januarisnö,
ut från gården på förmiddagen,
hastigt klippt
vid passagen runt hörnet,
när allt en gång är över,
genom olyckshändelse eller osämja,
långt ute i en redan långt gången ålderdom

Tomheten räds jag,
i en sådan tid,
och ber, utan att ha någon att be till,
fåfängligt om misskund,
vilken ändå inte vederfars någon enda

Men min dag har sju portar av silver,
en gläntande;
min natt sju brunnar av guld
havande med vanskliga ord

Ljusa dagsverken är dagarnas behov

Jag lyser mig i mörkret en frånvaro;
bländar ljuset med min öppna närvaro

Sjung mig avståndens tolvstämmiga madrigal!