Mamma dog och hennes aska hälldes ut i minneslunden ett par veckor senare. Hon hade jobbat som hemmafru och åren mellan 55 och 65 som sjukvårdsbiträde. Fyra barn, sju barnbarn, tio barnbarnsbarn blev hennes kroppsliga avtryck från sin levnad men det var, som i så många andras fall, det psykiska jävlar anamma som blev kvar och planterat i efterkommande generationer.

Med undantag. Svåra, dödliga undantag. Människor ska aldrig gudförklaras. Sånt sparkar bara bakut.

Därför är den här dagen inte så mycket mammas dödsdag som den är minnesdag för offren för gasugnarnas helvete.

Aldrig mer !