Jag stirrar ut
mellan regndropparna som tappar taget om fönstret
och här inne är tystnaden tjockare än den var i går.
Där ute slår vinden som en missnöjd hund
mot de trötta fönsterkarmarna.
Inget rör sig.
Inte ens ångan från kaffet vet längre vad det ska bli.

Vi står vid gränsen
men landskapet släpper oss inte igenom.
Skuggorna rör sig långsamt
som fötter utan skor
över kalla, oslipade stenar.
Ett andaktigt regn
men jorden suger ändå inte upp
de få dropparna vi kan ge.

Det var en tid, kanske längre än vi vet
då stigen var ett ekorrhjul
och vi sprang för att hålla oss vid liv.
Nu är vi bara sånger som inget annat minns
tunga steg i en korridor som stänger sig
på bägge sidor.

I skogen där vi en gång sprang
står träden som stilla kroppar
deras rötter har inte längre något att gripa tag i.
Fåglarna sjunger sina hemligheter
men ljudet når inte fram.
Vi förlorar oss själva
i att försöka förstå deras tystnad.

Blommorna faller
och det finns inget att göra.
Vinden säger saker vi inte förstår
den säger ord som vi inte längre kan uttala.
Det är så här världen går i kras
en viskning i stormens mun
och vi håller oss fast vid rötterna
trots att vi vet att de inte håller längre.

Det var länge sen nu
att vi hörde oss själva gråta
det var länge sen vi lät oss känna.
Tårarna har frusit till små stenar
i våra ögon
och vi samlar på dem
som om de var guld.

Vi står där vi står
och regndropparna fortsätter att falla
utan att någon längre söker efter deras betydelse.
Fönstren har blivit våra ögon
och vinden talar inte längre till oss
bara genom oss.
Det vi väntade på
har redan förlorat oss
och vi ser på när det vi trott på
sakta löses upp i luften.
Tårarna vi inte gråter
har blivit en del av världen
som snön smälter bort utan spår.

Det var länge sen vi såg framåt
men nu vet vi inte längre vad vi väntade på
bara att vi inte visste när vi släppte taget
inte visste när vi slutade gå.
Det är tystare nu
men på något sätt är vi ändå på väg.
Och vinden –
den fortsätter att slå mot fönstren
som om inget har förändrats
som om vi alltid har väntat.