ibland
men bara ibland

träffar vi personer
som i varje fall för oss

är en på miljonen;

som såvitt vi vet
förstår oss

och som genom telepati
vet båda:

vi är olika men

vi kompletterar varandra



något vi tror oss veta om människor:

varje människa
har en unik
perception av världen

för trots att vi
har fler likheter
än olikheter

finns det ingen människa
som är den andre lik

vårt DNA
– grundstenar för neurala nätverk
som formar och
formas av

erfarenheter,
kulturella normer,
miljöer

som i sin tur avgör

värderingar, drivkrafter,
sårbarheter

vilka ligger till grund för
de kategorier
vi använder för att
rama in

oss själva
och andra i

alla har således en
alldeles unik uppfattning
av verkligheten

vad som är att betrakta som
en styrka

vad som är att betrakta som
en svaghet



något vi tror oss veta om det mänskliga psyket:

det är som ett isberg

de flesta
kognitiva processer
är omedvetna;

minnen som inte
tjänar oss förträngs,
begravs långt in
i det undermedvetna

till dess att hjärnan väljer
att plocka fram dem;

medvetandegöra oss
om informationen
när vi är redo
att ta emot den;

uppmana oss
att använda den
till något vettigt

nu eller
i framtiden

sammanfattningsvis
kan man säga att psyket
fungerar som hjärnans
immunförsvar

Freud
talade trots allt om

försvar



något jag tror mig veta om människor:

människor är
i grunden själviska,

självcentrerade

och kanske mest av allt
för att de flesta av oss
i någon utsträckning
mår dåligt

så länge man mår dåligt
är det förstås svårt att se
någonting

bortom sig själv



en hypotes:

dras vi verkligen
till personer
som tycks

komplettera oss

för att de lyfter fram
det bästa i oss?

och vice versa


eller kan det vara så att


vi väljer personer
som är blinda
för våra svagheter?


och vice versa