En melodi som ingen nånsin hört
har tagit form i själens rum
som en egen liten hemlighet
där enbart orden gör mig stum

ja den svävar lätt på tidens vind
som en dimma över staden
och smeker varsamt mot min kind
under en promenad på esplanaden

där i luften den dansar ton för ton
denna sång som ingen ändå hör
en molnens tysta transformation
som nu ett nytt vårens varsel för

ja den växer stark och blir till slut
som en storm på känslans hav
när den sedan sakta tonar ut
och blir till ett ekon i sin grav

nu ett ögonblick av sorg det är
som kanske ändå ingen kan förstå
för denna sång som aldrig funnits här
och som heller aldrig fick bestå

Copyright © AndLou