Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En dikt om det som saknas

Var är hon, den nakna kvinnan med vingar,
hon som lät tystnaden bära henne
över takåsarnas bleka skuggor?
Vingslagen ekar ännu i minnet,
men luften ligger still,
inget ljud av fjädrar mot rymd.

Var är den blå pojken,
han som en gång vandrade mellan dröm och trottoar,
med blicken fäst i horisonten
och läpparna stumma av förundran?
Det går en susning genom gatorna,
men ingen spegling av blått i vattenpölarna.

Var är fågelpojken,
den som bar moln under vingarna
och lämnade spridda fjun i människors papperskorgar?
Rummen står tomma,
som om de aldrig känt hans andetag
eller sett hans skugga mot väggen.

Var är själva rummet,
där tidens trasiga skärvor
formade en mosaik av färg och sprickor?
Kanske föll det samman i nattens tysta skifte,
kanske begravdes det av något obevekligt
som en våg av glömska.

Var är havet?
Det som bar upp seglen
och gömde båtarnas skelett på sitt mörka golv.
Stranden är bortspolad av årens salt,
och ingen kan peka ut
var vågkammarnas viskningar tagit vägen.

Var är alla nedgrävda vrak,
alla segel som en gång spändes mot vinden?
Ropen från en förlorad besättning
klingar av i ekot,
men vattnet förblir svart
som en stjärnlös himmel.

Allt är borta,
och kanske aldrig försvunnet,
kanske bara vilande i en spricka
mellan nuet och vad som kunde varit.
I den tysta brytpunkten
blir frånvaron en egen verklighet,
och frågor växer som trassliga rötter
i sanden där havet en gång var.




Fri vers (Fri form) av Teodor Lemon VIP
Läst 22 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2025-01-28 10:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Teodor Lemon
Teodor Lemon VIP