Jag drömmer var natt om en kvinna med hår likt gyllengult lin, i vars ljusnande försommardrömmar en pojke, som tror han är vaken, dock ligger helt naken, i sängen så sval och drömmer, helt lugnt, om stugan i skogen, fadern på krogen, vid brasan hans mor, i drömmar förlorad, om älskare unga, som ägnar sig åt det som maken alltid har drömt om att kunna; men allt är en dröm, en främmandes dröm, var den ens någonsin min?

”Ta mig ur labyrinten,” jag ropar i natten.

*

Så vaknar en flicka med gyllengult hår, och lämnar strax bädden på vingliga tår, efter en alldeles märkvärdigt levande dröm, och utanför fönstren går mars mot april, och fåglarna drömmer om vår.