en kropp är inte endast en kropp
det finns en kollektiv kropp här  
flickor och pojkar som delar sfär

dem upplever massan som en kropp
denna grupp ja detta kollektiva rum
i det fyller massan ut tomrummet  
i detta fyllda rum kan saker pågå öppet
samtidigt som det kan pågå helt dolt

så finns det strömningar som når alla
en insikt om att någonting är så fel...
samtidigt som det finns maskerade rop  
de är nedtystade rop på stöd och hjälp
dem som alla vill ska höras när de drabbas
som gruppen inte vill se hos den utsatte
mobbning, utfrysning, ofredande, trakasserier 

allt detta blir formen för resten av kollektivet
hur det kommer att agera och inte agera ...
emot orättvisor och faror som nalkas i fjärran 

förnekelsemekanismer och normaliseringsprocesser  
allt kommer att slå an på det som skedde i skolan  
under uppväxten och hur detta sedan format  
om de kan tro på solidaritet, vänskap och teambuilding
eller ifall var och en skulle få lov att tro eller veta att: 

du bestämmer över ditt och jag bestämmer över mitt
gränsdragningar som kan tyckas självklara för alla...  
men i den kollektiva dynamiken fallerar detta ofta
skam, skuld, egenskaper som självförtryck pga detta
grandiositet, härskartekniker som utvecklas i bakvattnet

allt för att främmande individer packas ihop
i ett och samma rum utan gränsdragningar
där det personliga uttrycket ej får bli respekterat
där i detta rum där alla måste tänka och känna  
och följa samma lära trots allas olika bakgrund