Jag såg ett system.
Jag såg att författarna till systemet var hungriga.
Jag såg författarna av det hungriga systemet.
Produktionen är låg och författaren har slitit sönder sig själv.
Jag såg att var och en av bitarna blev kvar i ett land.
Ingen av dem är medveten om den andra.
Samma plats, samma tidsperiod, uppdelad i bitar
en hungrig och improduktiv författare, och dessutom desperat.
Skriv ner det, författare.
Skriv utan att fråga, skriv vad du vill i ditt skrivande.
Författaren är uppdelad i bitar.
Eller författaren som slitit sönder sig själv.
Lägg först ihop bitarna och plocka sedan upp pennan.
Skriv innan bläcket tar slut, om du har tid.
Författaren är uppdelad i bitar.
Eller författaren som slitit sönder sig själv.
Livet är en bitvis författare i den här branschen.
Kommer den här artikeln att sluta?
Det slutar förstås där bläcket torkar.
En potentiell författare med ett öppet sinne och en öppen väg.
Och författaren som omger mig utifrån och får mig att röra mig i den inre kretsen.
Till sist den olyckliga författaren som föll i mina händer.
Kort sagt, han är en författare som jag liknar.