Fyra första rundorna
vände hon upp samma ål varje gång.
Själv vände jag ju smartare än så.

Ändå var det hon som samlade på sig.
Radade upp sina vinster, stolt och omsorgsfullt,
medan jag försökte minnas någonting alls.

Hon fick många, jag fick några.
Mitt i alltihop försvinner hon en stund,
kommer tillbaka ätandes ett äpple.

Det är du nu, påminner jag.
Då plockar hon tre par på raken,
själv får jag ett av ren slump.

Hon fick tio, jag fick fem.
Försök inte spela Memory med en sexåring.