Det är en väldig skillnad mellan Auschwitz och Vi på Saltkråkan. Doktor Mengele är inte alls lika trevlig som Farbror Melker. Det är en mycket gladare stämning i Vi på Saltkråkan.
Människor kan vara så himla olika varandra. Känslan av ond bråd död i barackerna. Tjorven, Stina och Pelle en härlig sommardag i den underbara svenska skärgården. Himmler som förnöjd inspekterar att dödsfabrikerna fungerar som de ska. Den människovänliga idyllen på Saltkråkan, ett fulländat paradis på Jorden. Varför kan inte bara alla människor vara vänliga och trevliga mot varandra? Alla skulle
kunna vara lyckliga och tillfreds med livet. Auschwitz och nazism löser ju inga problem. Kom så kramas vi allihop och tycker om varandra riktigt mycket så blir det inga fler krig.
Man eldar upp ihjälgasade människor så att det bolmar ur skorstenarna. Varför detta obeskrivliga helvete, varför denna gränslösa ondska, när vi skulle kunna ha det så härligt tillsammans? Farbror Melker? Ja. Badar du alltid med kläderna på? Ja Tjorven det gör jag.
Man längtar efter den underbara gemenskapen på Saltkråkan. Man längtar till det oskyldiga 1963. Man längtar helt enkelt hem. Det kan råda en väldig kontrast mellan ont och gott, men det vackraste är kärleken. Farbror Melker har krångel med någonting praktiskt och Malin ropar att maten är färdig. Pelle har fångat en groda. En trygg sommarharmoni fyller huset.