|
ur Den Misstrodde
Arne Colmars skuld
Arne Colmar satt vid sin dator och chattade På en sida för vuxna ”Jag tar på mig skulden” skrev Arne Colmar ”Den har vi inte hört förut!?” skrev en man ”Jag har hört andra säga så” skrev en annan man ”Vilken sorts skuld?? Det finns flera sorters skuld” skrev en kvinna Och hon fortsatte” Ekonomisk skuld, existentiell skuld, Juridisk skuld, fysisk skuld, kriminell skuld, Etc och så fanns det en kvinna som Hette skuld” skrev kvinnan ”Kan du inte komma på någon mer sorts skuld??” skrev en man ”Nej, inte för tillfället” skrev kvinnan och började skratta Men det hörde inte de andra. De kunde inte se henne Men av en outgrundlig anledning kunde hon se de andra ”Jag vet en hel del om Arne Colmar” skrev hon ”Vad vet du om mig då?? Har vi träffats IRL” skrev Arne ”Nej det har vi aldrig gjort och det kommer vi aldrig att göra” Skrev kvinnan och Arne Colmar blev storögd av förvåning ”Vilken sorts skuld är det då som du tar på dig?” skrev kvinnan ”Jag skrev inte till dig!? Jag sitter här alldeles ensamen och skriver rätt ut i etern” skrev Arne Colmar ”Jag tar på mig skulden för hela världshistorien” Skrev Arne "Den har vi inte hört förut i alla fall" skrev en man ”Levde du på 1200 talet???!” skrev en av männen förvånat ”Jag menade inte så. Jag skämtade” skrev Arne Colmar ”Hur menade du egentligen???!” skrev kvinnan ”Det är min del av skulden. Din del av skulden får du bära själv” skrev Arne Colmar ”Jag är utan skuld och det är hon också” skrev en av männen ”Vi har ingen skuld i detta” skrev kvinnan ”Ni är de skuldlösa med andra ord för att citera Hermann Broch” skrev Arne Colmar ”Men åter vilken sorts skuld menar du??” skrev kvinnan ”Jag citerade en rad i en bok. Jag tänkte främst På existentiell skuld om jag ska välja” skrev Arne Colmar ”Alltså har du ingen skuld heller” skrev en av männen ”En skuld kan man ha och det har jag” skrev Arne Colmar ”Hur menar du egentligen??” skrev kvinnan ”Det vill du inte veta” skrev Arne Colmar Dagen efter gick Arne ut på en promenad och han satte sig på en bänk där det redan satt en man ”Jag har hört talas om dig. Du var väl med på 1200 talet!?" sa mannen och Arne Colmar började skratta "Vad skrattar du åt?" frågade mannen ”Ditt skämt Jag hoppas du skämtar som tror det” sa Arne Colmar Och sedan reste han på sig och promenerade vidare Förtjusad av denna förtrolighet!!
Taleptox skrev Den 20250131 <+> |
Nästa text
Föregående
Taleptox 
|
