När det inte är du som rör min kind
är det mina tårar som gör det
du slutför inte det du påbörjat
och vill inte börja där vi slutade
ett steg fram, tre steg bak
som en vindpust försvinner du bort
omedveten om vad som drivs med och inte
ensam kvar, ensam kvar i bitar är jag
likt spillrorna efter stormen
bara regnet äger min kind nu