Januari är tyst
Han sitter vid pianot
en hel värld väntar på att han ska börja
De klagar alltid på att han är så tyst
men de väntar ändå på att han ska börja

Han låter högerhanden slå ett par slag
något i a-dur, något ljust. Han tänker
snö som smälter kanske inte
gör några ljud, men bäckarna-
Bäckarna i skogarna gör det.
Hans hand fortsätter utåt på pianot:
snö som faller låter inte heller,
men skratten från barn
som kastar snöbollar gör det

En hel värld väntar på att han ska börja
De klagar alltid på att han är så mörk
Vänsterhanden lägger till lite bas
ett dånande som lägger sig under
glittret från höger, och han hör
miljoner personer som bråkar med
nya budgetar för året, som kör barnvagnar
i snödrivor, sena, de är redan sena
trots att året precis börjat är de sena
men sen kommer högerhandens ljus igen

Han ger dom en morgon när solen reser sig
en minut tidigare så världen har färg
när de tar sig till allt det där de ska till.
Han ger dom kvällar när himlarna är rosa
Han är mörk, men han blir ljusare,
han hoppas att de ser det.


En hel värld väntar på att han ska börja
De klagar alltid på att han är så lång
men han har Decembers toner i ryggen
han känner Februaris framför honom
De mörka tonerna får blandas med de ljusa
hans sätt att säga - det här är inte början,
det är en fortsättning. Han vill sluta där
men hans fingrar har fått upp fart
De exploderar över pianot nu,
tonerna dånar - Stå kvar i mörkret från
igår om ni vill, längta till ljuset imorgon
om ni tror att det får er att må bättre
det är saksamma, det är bara nu vi har
och det nu vi har är så väldigt kort
så även om Januari känns så lång
så är han redan slut och -

Han släpper fingrarna från pianot,
Rummets toner ekar ut och han reser sig
I dörröppningen ser han tillbaka
och rummet är alldeles stilla, han släcker
lampan och det blir mörkt men i tystnaden
hör han hur någon från rummet bredvid
sakta prövar en tangent, en ton, en fortsättning.