Vi går bredvid varandra
men inte tillsammans.

Dina ord når mig
men värmer inte längre.

Gemensamma minnen 
vilar likt ett eko 
av något 
som en gång fanns.

Nätterna är långa
dagarna ännu längre
tystnaden är tät
vi delar ju allt
men inte det viktigaste
nämligen livet.

Ändå dröjer vi kvar
likt höstlöv 

rädda att falla.