|
ur Den Misstrodde
Samtidsskildring
Och ett samtal han var med om
Arne Colmar tror inte på övermänniskan Som Nietzsche skrev om i slutet av 1800 talet Detta gissel och villfarelser Nietzsche ställde till med Inom filosofin och senare politiken långt in på 1900 talet Arne Colmar sällar sig av ödmjukhet till de som tycker Att inget mänskligt är vare sig stort eller evigt Men en kvinna anklagar honom för att gå med näsan i vädret Och tro sig vara något, samt köra över andra med hänsynslöshet Arne Colmar blir ledsen och känner sig förnedrad Arne och Kvinnan har inte träffats mer än ett par gånger Men ändå har hon fördomar om Arne och de tycker olika ”Har detta med maktutövning att göra?” Frågar Arne kvinnan En vacker dag när de träffas genom ett jobb ”Det kan man tro. Du är en lönnfet krigare och såna ska bekämpas. Tror du på övermänniskan?” säger kvinnan till Arne som blir förvånad ”Jag är ingen krigare. Jag är en mänsklig människa. Jag tror inte på övermänniskan” säger Arne ”Du är en mycket konstig människa. En riktig strulputte. Du är en riktig sol och vårare” säger kvinnan ”Finns det såna??? Jag håller inte med dig. Jag kan inte förstå varför du säger så??!” säger Arne ”Om du har några bevis för dina påståenden och din inställning??” säger kvinnan och fortsätter ”Dig har vi bara för att ha någon att skylla på” säger kvinnan ”Det är detta som kallas vuxenmobbing!?” säger Arne Colmar Och han fortsätter ”Vi ska nog avsluta vårt samtal här och nu” säger Arne ”Det kanske är lika bra. Vi kommer ingen vart med detta” säger kvinnan Arne Colmar går hem och känner sig ledsen och förnedrad Och beslutar sig för att laga en middag och läsa en bok Innan han går och lägger sig tidigt för att sova
Taleptox Skrev Den 20250201 <+> |
Nästa text
Föregående
Taleptox 
|
