är fröken måhända en rymdfarkost av glas?
med grönskande skogar och behag
bakom edra lyckta skeppsluckor

jag kan se fjärilar cirkulera i det övfre partierna
man skönja hur fåglar sjunga
i grenverkens snirklande grönska
som lysa och sällsamt trängas
bakom panoramafönstrets glittrande glas 

där finns en vildsint älv som strömmar genom
rymdfarkostens innanmäte
genom det klara glaset
den brusar och stångas som eder kvinnliga urkraft
varsamt insvept i gryningsljusets skira aura

fagert, skört
och sjudande, dessa vilda ting, som leva parallellt vid
den lugna, vida ocean ni bära i edert inre,