Vad som menas med att kulturen kan vara folklig eller endast en smal företeelse för de invigda kom upp på löpsedlarna alldeles nyligen.
Att den även kan vara provokativ visade sig vid en auktion på Sotheby's i New York. Den italienske konstnären Maurizio Cattelans verk av en banan upptejpad på en vägg såldes nyligen där för 5,2 miljoner dollar.

Fullständigt obegripligt, men även som ett inlägg i den stormiga debatten om AI:s lömska ingrepp i konsten ändå lite väl drastiskt.
I vilket fall är bananen uppäten nu.

Kulturministern Parisa Liljestrand (M) möttes av burop på sitt invigningstal vid Göteborgs filmfestival den 24 januari.
Hon markerade tydligt mot filmbranschen och sade att det inte är ”politikens uppgift att kräva medborgarna på mer och mer skattepengar ”.
När Parisa som nytillträdd kulturminister som första åtgärd minskade den tidigare socialdemokratiska kulturbudgeten med närmare 80% var det många som kippade efter andan.
Hennes kommentar var då: ”Det är inte en fråga om mer pengar till kulturen utan mer kultur för de pengar den får”.
Många teatrar började strax efter det sina föreställningar med en tyst minut.
Kanske är kulturen folkligt förankrad ändå?

Att Parisa blev utbuad och kallad för en obildad nyliberal av filmens elit kanske inte bara skall ses som en total sågning.
I dagens uppmärksamhetsekonomi med politiskt oförutsägbara uttalanden blir världen mer och mer polariserad.
I det stora landet i väster kanske det är lättare eftersom politiken där är så hårt sammantvinnad med juridiken.
Även om förhållandena är helt andra i vårt land så kanske politikerna måste börja markera den krassa verkligheten och riskera att inte alltid vara omtyckta överallt.

Inte bara politiker utan även alla andra människor kanske borde läsa den japanska självhjälpsboken ”Våga vara illa omtyckt” (modet att vara sig själv) - Akademis förlag. Att framkalla upprördhet är en speciell upplevelse för oss människor, särskilt när det sker ofrivilligt.
Du riskerar att trampa den ena eller den andra på tårna eftersom du kränker människors heliga övertygelse genom att tänka annorlunda.
För politiker i vårt land kanske det handlar om att trotsa den identitetspolitiska tvångströjan.
Kanske i stil med dåvarande stadsminister Fredrik Reinfeldts ”Öppna era hjärtan-tal” sommaren 2014.

Vad det handlar om är alltså det som med en i mina ögon ganska misslyckad metafor kallas ”åsiktskorridoren”.
Snarare liknar det ett hållande-varandra-i-händerna, som i förskolan.
Ve den som bryter ringen!

Min tanke går osökt till Greta Thunberg som endast 15 år gammal trotsade sin skolplikt genom sin tysta plakatprotest i Stockholm.
En civil olydnad som snabbt spred sig till ”Fridays for future”-rörelsen där tonåringar över hela jorden följde hennes exempel.
Den lilla människan mot maktens pampvälde.

Att våga visa upp din innersta övertygelse påminner mig om ”Yuppi-trenden” för ett knappt halvsekel sedan.
”Young urban professionals” blev en beteckning för den unga välbetalda yrkeskåren inom storstädernas finanssektorer även kallade för ”Go-Getters”.
Givetvis fanns det redan på den tiden en motpol till dessa ”finansvalpar” kallade ”GO-Givers”.
Personer som än i våra dagar fortsätter skapa mervärden - våra vardagshjältar.