Torkel, som här utelämnar sitt efternamn, var senast då
han blev sedd i sin trädgård vid ett rangligt bord av trä,
skrivandes sin sista vilja, något dussintal år före, innan.
Torkel, som gärna låter sig läsas av den tredje mannen,

kommer att upphittas en dag i juni, sittandes i sin bad
tunna samt vidtalandes en kär gummianka som är gul.
Skulle han vid sitt allt för tidiga frånfälle inte först hittas
väl synlig i trädgårdens badtunna, utan i badkaret inomhus.

Kommer detta som en besvikelse, då han råkat få en då
vision en bit in på kvällskvisten då han råkade slumra till
helt kort. Inte stort mera än en kvart i vilket fall, då han
satt och hämtade sig efter en svår chock. Hans vän Hans

höll ett årligt brandtal om hur utför det nu en längre tid
gått med världen. Vilken visserligen redan på den gamla
goda tiden var på god väg att börja ses på med oblida ögon
samt omtalas som att kunna som gå åt fanders, åt pipan.