Misstänksamheten är ett gift som flyter runt i etern. Du samlar på dess abstraktioner och gör märken och sår i din själ. Blodet rinner ut snabbare än du tror.

Du tror inte på jag säger och menar att svaren är fabricerade. Det faktiska är lögn och förbannad dikt, jorden är platt och månlandningen är iscensatt som en filminspelning och tornen i New York City föll med adderade sprängladdningar.

Vad ska jag säga, mer än att allt som faktiskt händer kan ifrågasättas och dissekerats i små detaljer och bli något som inte har hänt på riktigt. Var finns sansen och förståndigheten. Numera verkar sanningen vara ett töjbart fenomen.