... att du stundom bländar
även en sådan som mig 
när jag möter dina
mästerliga konstruktioner
av ord
i suveränt strukturerade
och organiserade flöden
som låter mig förstå
att du har en 
strategi för disposition
vilken blott behärskas 
på din nivå av synnerligen få ...

Det är sannerligen
vackert för en ordkonstnär
att inför dina flöden få stå ...

- Det enda som mig stör
är det faktum 
att det förmedlade innehållets
mening och innebörd
trotts allt det ovan sagda
vare sig når ända fram eller berör ...

- Känns lite som 
professionell line-art
om än inte fullt ut ...

Kanske har din utvecklade
skicklighet på det du gör
så som ordbehandlande
strategiskt struktur-
och dispositionsinriktad 
ordflödeskonstruktör ...

... fått dig att någonstans på vägen
tappa bort det som är så väsentligt
för sådana som mig
och alla de andra som försöker 
finna en mening och verklig innebörd
i de alster som publiceras av dig ...

- Tänker lite som så
att om du nu när du nått denna nivå
försöker återgå till den insikt 
jag vet att du inom dig ännu har ...

... någonstans kvar ...

Insikten om varför 
du överhuvudtaget en gång
började skriva  ...

... och kanske tillät dig
att åter låta det du
har inom dig
som du tidigare 
kände behov av
att få sätta ord på ...

... få bli en del igen
av innehållet 
i det du publicerar ...

- Om du så skulle göra
skulle det inte förvåna mig
det allra minsta om jag fick höra
att din författarkarriär
tagit fart  ...

- Men så länge som du
väljer att använda orden
som byggnadsmaterial
för dina konstruktioner
och 
ser det som mest primärt
att göra ordbehandlingen
till ett konstverk i sig ...

... utan några som helst ambitioner
att vilja förmedla någonting
som verkligen är väsentligt 
och som har  innebörd och mening
också för dig
vilket jag som läsare förmår känna
att och när det når fram och berör mig ...

- Intill dess
att du kan förena dessa båda,
det vill säga
verkligt förmedlat innehåll
och
din verktygslåda ...

... Är det du publicerar
inte någonting som 
imponerar på mig ...