Jag ser ett trasigt Sverige som blöder ymnigt.
Det enda som återstår är kärleken. Lite sanning har ingen heller dött av. Lite sträcka ut handen till någon och visa att man finns där när livet är skakigt och allvaret tornar upp sig som ett svart åskmoln. Livet är inte bara en skojig underhållningsbransch. Människor föds och
dör i detta nu. Jag sover dåligt på nätterna. Känner mig som en hösäck. Posttraumatisk stress. Orkar ingenting. Bränderna i Los Angeles är släckta. De monumentala klimatförändringarnas terror. Människorna som går omkring och sover med öppna ögon, politiker och makthavare, fake news-idioter. Att promenera på stan och sjunga med ett brett lyckligt leende och bli klassad som sinnessjuk och hamna i ett korrigeringsläger på Grönland. Jag är väldigt trött. Måste snart börja städa. Katterna har inga bekymmer. De njuter av livet. Jag har gått i kloster för längesen. Klostret Fridhem. Gud talar till mig genom John Lee Hooker och Van Morrison, The Doors och Jefferson Airplane. Att slå ett slumpmässigt nummer och säga att man älskar den som svarar. Jag älskar dig mänsklighet. Jag är villig att göra allt för mänskligheten. Donald Trump med hela sin ömsinthet. Vladimir Putin med sina storartade medmänskliga kvalitéer. När livet bara kunde vara så skönt och härligt med fred, rättvisa och melodifestivalen. Att flanera i skogen och känna hur himla glad man är på grund av ett gott starkt kaffe och sockerkaka. Att krama träden och tala med stenarna. Att lovsjunga kärleken, sanningen och livet tillsammans med Jimmie Åkesson. Att vakna i själen och jublande dansa naken i regnet tillsammans med Tidöpartierna och inse att allting är möjligt. Det känns i min kropp som att jag har slagit världsrekord i triathlon. Psykosomatiskt. Posttraumatiskt. Har inte råd med sömnbrist. Orkar inte gå ut. Ska i alla fall städa ikväll. Är piggare på kvällarna. Nu återstår bara kärlek och sanning kryddat med humor. Söndagseftermiddagarnas underbara klosterfrid. Gud talar till mig genom kylskåpet som brummar självbelåtet. Jag konstaterar tacksamt att jag lever och mina fantastiska medmänniskor. Ikväll är det Babel på TV. En bristande medkänsla är alltid ett mörker.