Jag behöver mer himmel.
Det räcker inte för mig
Att dra på nacken
Och titta upp mellan utrymmena
Utlämnad vid mina grannars tak
För att försöka se soluppgången.
Jag är sugen på en plats
Som är tillräckligt bred
För att rymma en miljon stjärnor.
Jag behöver mer himmel, säger jag!
Mina vingar är bundna.
Jag är instängd från himlen
Av smutsiga galler, av kraftstolpar och ledningar.
Och från marken
Genom den spridda tätningen av betong
Är jag stum,
Jag kan inte skrika ut min glädje i regnet,
Eller sjunga mina vilda sånger för blad och rot;
Måste dämpa mitt skratt,
Kan inte gråta ut min smärta.
O, släpp ut mig!
Jag kommer att dra mig tillbaka,
Vara fri och ensam
Och bygga mig ett skydd mot havet.
Det lovar jag.