Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Krass verklighet.


Fattigdomen

Du kommer från salpetersektionen,
slets bort därifrån av vindar och knivar,
köttet smärtsamt av nässlor och bett,
fallen som syndens frukt.
Skrämda skuggor, blockerade
ständigt av den uppgående solen;
ständigt besegrade och ständigt
drabbade av himmelsk panik.
När du föds, ropar du;
du söker förgäves ditt blods rötter,
det mörka hålet, fuktigt och trogen
den stjärna från vilken den kom ur
som jag fäste åt dig uppepå skyn.
Jag iakttar dig i tysthet, reflekterad
i de bleka pölarna som regnet
matar på de försummade gatorna;
vilka biter hårt på ditt namn.
Ihåliga varelser matade av bittert bröd,
smutsiga avskum från det enorma havet.
Vilka minnen stödjer du dig på nu
i din ruttnande grund i sanden?
Är de drömmar om rum
av marmor och speglar,
av bleka rosor och rimfrostsmusik ?
Eller den gyllene gryningens dimma
omrörd bland siden och smaragder?
Det är svårt att veta hur luften skadar dig
när den med en tigerröst vrålar allt högre.
Det är svårt att veta om dina ögon
innehåller svavel eller eld — eller bara tårar.
Det är svårt att röra med fingertopparna
ett hjärta så fullt
av antingen rädsla eller ömhet;
det är svårt att veta något. . .
för att du är fattig,
och de fattiga är en bottenlös avgrund.




Fri vers (Prosapoesi) av Kosmopoliten
Läst 30 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2025-02-03 08:15



Bookmark and Share


  alicja lappalainen VIP

Det finns en distans mellan observatören och den observerade. Känslan av en passivitet och hjälplöshet dominerar dikten. Buddha som gråter eller en författare som säger att det är synd om människorna
En stark dikt som gör ont.

2025-02-03
  > Nästa text
< Föregående

Kosmopoliten