Det spelar ingen roll
att det inte spelar någon roll
att folk springer omkring med sina inälvor
inom sig
och sina utseenden nerdragna om sig;
blodfulla gravar med ansikten,
för Tellus är planetariets missbrukare;
drogar sig med människor,
drar på sig klimatförsämring & utdöd
i stora flak av tid
som glider in över varandra
som havsisar och älvtäcken på våren,
hädan, dädan

Det spelar ingen roll
att det inte spelar någon roll
att den kolossale Silverkatten andas
över mitt knä,
eller att Månen andas ebb & flod
över hav & oceaner

Min bröstkorg häver sig över rygglägets synhåll;
brukar milt våld mot gravitationens tunga tankar

Vi famlar i lokala representationer
av långa tidsperioder;
otänkbart långa kalpas & eoner

Världskatten ligger på rygg i Stora Drömskeppet,
där döda mödrar hötter
långt bort i däckets skuggor

Det spelar ingen roll
att det inte spelar någon roll
att Lillkatten Cesi tränger sig in i armhålan
och spinner in mig i sin hypnoskokong
längst ner i Tidens tryckkammare

Zenita och hennes kusin Sylvia träder fram
ur den stora kollektionen Tuna Motellminnen,
sent 1950-tal, i gryende erotiska impulser;
de två kusinerna och medhavd tårta,
påföljande onani i badkaret nere i Kiladalen,
de försigkomnas fingerpullning av Lena S.
i Tuna skola, bakom orgeln
i luggande nuckan Elsa Carlssons skolsal

Det är för kallt ute;
dagen bjuder dagbökeri
och ingenvartcykling på rollern

Ingen skulle någonsin sätta på,
som inte var lurad av gud;
inte du, inte jag, inte ekorrar, inte igelkottar

Anna slamrar i ett annat kön
nere i köket; målar hönshusdörrar
som var och en ser ut som 2001:s monolit,
full med stjärnor,
där de ligger uppallade på havredryckskartoner,
synbarligen svävande, magarna fulla med isolering
bakom hundgallret

Anna bakar Mommokaka till barnbarnen
medan minusgraderna kliver hand i hand,
tvåsiffriga,
över treglasfönstrens utblickar

Det spelar ingen roll
att det inte spelar någon roll
att knulla fortfarande är en populär vetenskap
vid 76 års ålder

Åh, jag vill ta dig på orden, kärringjävel,
tänker litteratören i mig,
tar fram Prousts På spaning efter den tid som flytt
och Knausgårds Min kamp,
fast dödligheten i ömma ordalag trampdynekliver
över alla flinthjässor
och krokiga hävstångsskankor
djupt i Artros gruvgångar

Ytbärgare är jag,
på lifsens olidliga ytspänning,
kulörta spännband tätt lindade över ögonen
när jag kryssar i klassiska kronologier,
läskpapperstätt mot gällande tidsenhet

Det spelar ingen roll
att det inte spelar någon roll
att jag är grosshandlare i sanningshalter,
och samtidigt i lönndom kränger sannolikheter;
kokar livets salt i gamla amfetaminlabb i djungeln
och röker på i rökverksfabrikerna i Kursk,
till Tatjana Nikolajevas version
av Sjostakovitjs 24 Preludier & Fugor, Op. 87

Nej, det spelar ingen roll
att det inte spelar någon roll
att jag är tanig tornerledare i medeltida ridderier;
räddhågad infrainstruktör i väldiga infrastrukturer
och mordisk mossbelöpare av stillastående saligheter
eller glada gladiatorers gänglige ledare
i Caecareas romerska amfiteater nära Hadera,
ditförd 1967 på kibbutzflak från Gan Shmuel
några veckor efter Sexdagarskriget med Egypten

Ja, jag är Fraktgods-Gödels rälige könsgängare,
animerad
av tusen supernovors kaskadkräkta grundämnesskurar

Det spelar absolut ingen roll
att det inte spelar någon roll
att jag härbärgerar pittparalysins paniske parakit
och pungslageriets påpasslige pentecostpenetratör;
betäckningsfrossans barbenta bonnlurkare
i logistiska tvekanskampers carbonkardiovaskerier

Ingen roll, ingen roll